I dessa tider är momenten med överlämningar högaktuellt, för många lärare och elevhälsopersonal är man både involverad i att ta emot överlämnar och ge överlämningar. Ofta gäller det ett flertal elever och det är en utmaning att göra en bra överlämning och gott mottagande för varje enskild elev. Här tänkte jag beskriva en vanlig fallgrop i arbetet med överlämningar mellan stadier eller skolor

Risker vid överlämningar

När elever byter skola eller stadie är det av stor vikt att pedagogerna på den mottagande skolan får tydlig information om elevens behov. Den största risken är att ingen överlämning görs alls, vilket kan leda till att pedagogerna tar längre tid på sig att lära känna eleven och identifiera dennes behov. Men även när överlämningar görs är det inte alltid de leder till de effektiva åtgärder man hade önskat.

Att göra-listan

En överlämning består inte sällan av listor på ”anpassningar” som eleven har fått. Det kan handla om allt från fysiska hjälpmedel, såsom skärm vid bänken, hörselkåpor eller tidshjälpmedel, till pedagogiska anpassningar, såsom extra genomgång, anpassat material och täta läraravstämningar.

Det är inte fel att informera om vilka stödåtgärder en elev har fått ta del av, men om man inte samtidigt informerar om vilka bakomliggande behov som eleven har, riskerar man att missa den viktigaste informationen i en överlämning. Tyvärr kan listor av anpassningar utan bredare beskrivning av eleven ibland stjälpa snarare än hjälpa. De nya lärarna kan antingen prova dessa utan önskvärt resultat, eller bara se det som en kravlista som de inte förstår poängen med.

Den muntliga överlämningen

Att få en muntlig överlämning från någon som känner eleven väl kan vara informativt och hjälpsamt. Det ger möjlighet att ställa frågor och klargöra informationen. Faran uppstår om detta är den enda formen av överlämning, eftersom det dels är svårt att minnas, men också att man kan lämna mötet med olika uppfattningar om vad som beskrevs. Muntliga överlämningar kan ibland också glida över till mindre professionellt ”skvaller” om eleven, där den enskilda lärarens uppfattning och tolkning av eleven är det som framförs. ”Han kommer du få hålla koll på, man vet aldrig vad han har för sig” eller ”Hon blir kränkt över allt och inget, det är ständiga konflikter runt henne”.

”Jag vill få min egen bild”-attityden

Kanske är det erfarenheter av ”skvaller-överlämningar” som gör att vissa lärare gärna framhåller att de inte önskar någon överlämning, utan hellre lär känna eleven utan förkunskaper. Det finns faktiskt mängder av exempel på hur ”totalt omöjliga” elever har fått en nystart och fungerat mycket bra när de bytt miljö och socialt sammanhang. Skulle jag behöva välja mellan ”skvaller-överlämning” eller ingen alls, skulle jag helt klart välja ingen alls. Men jag vill påstå att en hel del elever har utmaningar och svårigheter som är bra att känna till i förväg, inte minst så att man som lärare kan vara uppmärksam på om det blir ett problem – samtidigt som man inte förutsätter att det behöver bli det.

Ledning och stimulans kontra extra anpassningar

Ett stort bekymmer i att göra bra överlämningar är att man som undervisande lärare inte alltid vet vilken undervisningssituation man lämnar över till. Det man själv inkluderat i den ordinarie undervisningen kanske behöver bli en extra anpassning efter övergången. Gör man en tydlig genomgång av dagen med bildstöd? Erbjuder man nivåanpassade arbetsuppgifter till alla elever? Använder man verktyg med uppläsningstjänst i helklass? Inför en överlämning gör man som lärare klokt i att beskriva generella strukturer i undervisningen som man tror hjälper den aktuella eleven.

Inte sällan tar lärare emot många elever som har pågående stödåtgärder, och all information kan bli överväldigande. Särskilt i de högre årskurserna, där lärare ofta undervisar många olika klasser, kan antalet anpassningar att lägga på minnet bli övermäktigt. Uppgiften att ta emot information behöver därför vara tydligt avgränsad, relevant och hanterbar.

Fokus på behoven

Det är viktigt att skilja på elevens behov och elevens stödåtgärder. Behoven beskriver vilka utmaningar eleven har i sitt fungerande jämfört med jämnåriga och som skapar hinder för att möta skolans olika krav. Stödåtgärderna är de insatser som sätts in för att hjälpa eleven överbrygga dessa hinder, klara de krav som ställs och att nå målen. Vilka stödåtgärder som passar bäst är en fråga om att matcha behov och situation.

Låt mig ge ett exempel:

Behov och utmaningar:

Eli har svårt att behålla uppmärksamheten under teoretiska lektioner med genomgångar. Hen blir lätt distraherad av klasskompisar eller saker som händer utanför fönstret. När Eli inte vet vad hen ska görablir det lätt så att hen vandrar runt i klassrummet och börjar prata med klasskompisar.

Stödåtgärder:

Elis lärare har placerat hen längst fram i klassrummet och bort från fönstret. Efter genomgången i helklass får Eli en enskild genomgång för att säkerställa att hen förstått innehållet och hur hen ska ta sig an arbetsuppgiften som följer.

Om den tidigare läraren bara informerar om att Eli behöver sitta längst fram i klassrummet och bort från fönstret samt ha en extra genomgång, så säger det inte mycket om Elis behov till de nya lärarna. Det blir då svårt för dem att avgöra om de stödåtgärder som Eli tidigare haft verkligen är de som behövs i den nya situationen.

Till exempel: Eli har nu sitt klassrum på tredje våningen och man ser inte mycket från fönstret. I NO och matte får Eli en lärare som hen tycker väldigt mycket om och Elis intresse för dessa ämnen blir starkt, och genomgångarna är inte längre ett bekymmer. Någon gång tappar Eli fokus, men då räcker det med att läraren går till bänken och knackar lite tyst framför Eli. Då blir Eli påmind om att rikta sin uppmärksamhet på läraren igen. Däremot har Eli svårt att komma ihåg all information om prov och inlämningar. Tidigare skrev läraren alltid allt sådant på tavlan i ett veckoschema, men den nya läraren gör inte det. En ny stödåtgärd blir att Eli går igenom veckan med läraren för att kunna skriva in allt som ska kommas ihåg i sin kalender.

Eli är densamma och har samma utmaningar, men eftersom undervisningssituationerna ser olika ut och ställer olika krav behöver stödåtgärderna också förändras. Genom att fokusera på de bakomliggande svårigheterna och inte på de konkreta stödåtgärderna i överlämningen ger vi bättre förutsättningar för mottagande lärare att förstå och anpassa sin undervisning och bemötande på ett sätt som faktiskt är givande för eleven.

I Elis fall hade en överlämning om hens behov kunnat se ut så här:

Utmaningar: Eli har utmaningar med att bibehålla uppmärksamheten när motivationen inte är hög, det är just nu tydligast i teoretiska ämnen. Eli har också svårt att minnas muntliga instruktioner och organisera sitt arbete och är därför hjälp av veckoschemat vi har i klassen och att få instruktioner uppskrivna på tavlan.

Nuvarande stödåtgärder: Placering längst fram i klassrummet, inte nära fönstret

Extra genomgång för att säkerställa att hen förstått innehållet och kommande arbetsuppgifter.

På så vis kan mottagande lärare få en bild av vilka förmågor som är nedsatta hos Eli, exempel på hur det kan ta sig uttryck i undervisningssituationer och vad som har varit hjälpsamt. Utifrån det kan läraren sedan fundera över sin egen undervisning hur den kan behöva anpassas. Informationen kan också vara hjälpsam om det över tid uppstår svårigheter – läraren kan då ställa sig frågan ”Vad i det som blir svårt kan jag koppla till det jag vet om elevens nedsatta förmågor?”

Att tänka på

Som avlämnande lärare:

Fokusera på elevens behov: Beskriv elevens utmaningar och behov, inte bara de konkreta stödåtgärderna. Detta ger mottagande lärare en djupare förståelse för eleven och möjlighet att anpassa sin undervisning och bemötande.

Var tydlig med undervisningssituationen: Beskriv de generella strukturerna i undervisningen som du tror hjälper eleven. Detta kan hjälpa mottagande lärare att förstå vilka anpassningar som kan behöva göras.

Undvik ”skvaller”: Håll överlämningen professionell och fokuserad på elevens behov och utmaningar, inte på personliga uppfattningar eller tolkningar av eleven.

Som mottagande lärare:

Var öppen för förändring: Var beredd på att de stödåtgärder som fungerade i den tidigare undervisningssituationen kanske inte är de som behövs i den nya situationen. Var flexibel och anpassningsbar.

Fokusera på behoven, inte bara stödåtgärderna: Om informationen främst handlar om befintliga stödåtgärder, försök förstå vilka bakomliggande behov som finns hos eleven. Det gör det lättare att förstå vad som kan bli utmanande i din undervisning.

Avslutning

En överlämning mellan stadier eller skolor är en kritisk del av en elevs skolgång. Det är av stor vikt att både avlämnande och mottagande lärare förstår elevens behov, för att kunna ge rätt stöd och verktyg för att stödja varje elev på bästa sätt.

En vanlig fallgrop i arbetet med överlämningar är att endast fokusera på listor av specifika stödåtgärder. Det är viktigt att skilja på elevens behov och stödåtgärder, för att mottagande lärare ska förstå vilka utmaningar eleven har i sitt fungerande jämfört med jämnåriga och vilka hinder som kan uppstå för att möta skolans olika krav.

Att informera om vilka stödåtgärder en elev har fått ta del av är inte fel, men om man inte samtidigt informerar om elevens bakomliggande behov kan man missa den viktigaste informationen i en överlämning. Om man bara informerar om befintliga stödåtgärder är det svårt för mottagande lärare att avgöra om de verkligen är de som behövs i den nya situationen.

Fokus bör alltså ligga på elevens behov snarare än specifika stödåtgärder. Genom att beskriva elevens utmaningar och behov får mottagande lärare en djupare förståelse för eleven och möjlighet att anpassa sin undervisning och bemötande. Det är också viktigt att beskriva de generella strukturerna i undervisningen som man tror hjälper eleven och undvika ”skvaller”.

Att göra en bra överlämning och gott mottagande för varje enskild elev är en utmaning, särskilt när det gäller flera elever. Men genom att fokusera på elevens behov kan man ge mottagande lärare de verktyg de behöver för att bäst stödja varje enskild elev. Det är lärarens uppgift att säkerställa att varje elev får den bästa möjliga starten i sin nya skolmiljö.

Sammanfattningsvis är det viktigt att överlämningar mellan stadier eller skolor görs på ett sådant sätt att mottagande lärare förstår elevens behov och kan anpassa sin undervisning och bemötande på bästa sätt. Genom att fokusera på elevens behov snarare än specifika stödåtgärder kan man ge mottagande lärare de verktyg de behöver för att stödja varje elev på bästa sätt i sin nya skolmiljö.

Hur kan vi vara till hjälp?

Att identifiera och artikulera en elevs underliggande svårigheter kan vara en utmaning. Som pedagog är man ofta inriktade på att hitta effektiva lösningar och anpassningar för sina elever, vilket kan göra att man inte alltid tar oss tid att reflektera över varför en viss åtgärd fungerade för en elev.

Att beskriva en elev på det sätt vi föreslår i texten kräver en grundläggande förståelse för barns och ungdomars kognitiva funktioner. Grundläggande kunskaper om minne, uppmärksamhet, inlärning, reglering av känslor och mentaliseringsförmåga är viktiga verktyg för varje pedagog – inte bara vid överlämningar. Vi har lång erfarenhet av att erbjuda utbildningsinsatser, inklusive föreläsningar och workshops, samt handledning med fokus på att utveckla dessa grundläggande kunskaper för pedagoger.

Vi har en god förståelse för pedagogers vardag och anpassar alltid våra insatser för att de ska vara relevanta och användbara i den dagliga undervisningen.